Det är samma spel det är samma stad
Det är nya ansikten men samma hat
Då bäst just nu samma poäng
samma poser men ett annat band på scen
Ta min hand och kom så går vi vidare

Idag börjar jag. Jag börjar skriva på denna sida. Min sida, mina ord, mina tankar. Känslor. Detta är till er som bryr sig om mig och detta är för mig själv. Jag får ut det jag vill och menar lättare med skrivna ord.

 

Just i detta nu sitter jag på mitt rum. På psykavdelningen. Rummet är helt okej. Gula väggar, ful gul färg men jag får nog inte börja måla om väggarna till rosa eller dyl. En garderob finns här, där hänger min gröna smutsiga jacka. Toalett och dusch. Radio finns som är på dag och natt. Tack och lov för p3! Det som saknas i rummet är en tv och ett internet som inte är seg som en snigel. Men det fungerar.

 

Vi har tre dagrum. Ett där dom flesta brukar vara och se på tv och slappa i soffan, det är vid matsalen. Ett annat där ingen är för det är bara kallt o tomt där känns det som, Det tredje rummet, där brukar jag sitta själv på kvällarna och se på gamla filmer. Såg "livet är en schlager" här om kvällen. Jag tycker nog mest om att vara ensam här, eller så är jag bara rädd. Tror det är både och. Men ibland vill jag bara vara. Men igår tex vid middagen så satt jag mig vid ett bord med tre personer och småpratade som vanligt. Låter säkert skit löjligt men jag kände mig bra för att jag valde att sätta mig med dom.

 

Det låter kanske som att ett psykboende är för personer som är crazybananas i huvudet, men så är inte fallet. Och ärligt talat så bryr jag mig inte om någon skulle tänka så om mig bara för att jag är här. Då är jag väl crazybananas då! Det är olika personer här, med olika problem;

 

En gubbe sluddrar vill bara se på nyheter och vädret. En kvinna gråter mest hela tiden, men mest av glädje tror jag. Hon pratar hela tiden i alla fall. Sen har vi en kvinna som är väldigt snäll men som går konstigt, hon har gjort något med benet säger hon. Vill röka hela tiden. Förstår inte alltid vad hon menar. Men ändå gör jag det. Sen är det två ungdomar, en yngre än mig och den andra tror jag är lika gammal som jag. Dom är coola. Men ångesten är hög för en av dom, vill fly. Medicin. Ångest är inte att leka med. Förstår honom.

 

Sedan är det jag. Håller mig mest för mig själv. Ville nyss göra revolt typ. Nu vill jag inte det. Nu är jag förvirrad och deppig bara, känner jag mig orolig i kroppen, vill skrika men är bara tyst. Har fått liiite theralen tidigare men måste nog fråga om lergigan nu snart. Försöker fördriva tiden.Tog flera timmar för mig att förstå hur man gör en blogg ens så det var ju bra på ett sätt då. Ingen luft, promenad,  eller besök av någon känns konstigt och jag blir galen på det i stunder. Men jag förstår grejen med det.  

 

Jag har pratat med Linda idag (cra) och fått akupunktur, dom kom hit. Kändes bra. Hon som ger akupunktur kan komma imorgon med, så ska säga till linda att jag vill det. Har pärlor bakom båda öronen nu som jag ska trycka på för att minska oron. Trycker som satan. Har även pratat md Maja idag så jag ska träffa henne på måndag för att planera upp och kolla lite mer inför behandlingshem, vet inte riktigt men får se på måndag vad vi säger.

 

Det känns konstigt att vara nykter men på ett bra sätt. alkohol är skit, man hamnar i bubblan och satan va den bubblan är svår att få hål på. Nu är det middag snart. Ska även träffa en läkare idag. Fan va tiden går sakta..

 

Kramar joli.