Jag gillar kommentaren du skrev syster. "Bevara de fina minnena som finns å glöm resten ! "

 

Sedan måste jag säga hur jäkla skönt det var att redovisa min Life story i torsdags. Jag var sjukt nervös men höll inte tillbaka med någon fakta och inte heller med att visa känslor. Jag grät och flera andra i gruppen grät med och alla var så snälla och visade att de verkligen brydde sig. Jag är grymt tacksam att jag klarade av det. Ja, men nu ska jag jobba lite med fas 1, har redovisning imorgon igen. Gulp, hoppas det går bra. Ha det så bra min fina familj. Kram J

 

 

 

 

Hej! Har inte skrivit på över en vecka nu. Happ, happ. Hur som helst så var förra veckan väldigt givande, vi hade bra gruppsamtal med tänkvärd info. Automatiska tankar, att vi ibland tänker negativt rent automatiskt och att vi måste försöka tänka om, tänka annorlunda och positivt istället. Skillnaden mellan skam och skuld. Vi känner i vuxen ålder bara skuld, inte skam. Skam är något som vi kan få som små, (tex om vi säger högt på bussen att en person där har stor näsa och så blir vi ned tystade, tillsagda av föräldern att inte säga så, då får vi skam)  men som inte kommer mer efter vi stigit över tolv års ålder. Efter det så går det över till skuld. Tror jag, lurigt det där, men väldigt intressant. Sedan har vi detta med att säga saker högt för sig själv, positiva saker. Jag har faktiskt sagt dom där punkterna jag skrev upp i förra inlägget, för mig själv i spegeln. Annars förra veckan så var helgen väldigt lugn. Ganska tråkig helt ärligt, jag blev lite rastlös. Vi såg dock på massa film, mest skräckisar. Bra grejer. Men jag har känt och känner än att jag inte vet vad jag har att se fram emot, jag vill ha något att se fram emot som inte är så långt bort. På så sätt skulle mina dagar bli lite lättare. Jag får planera in lite ledighet här nu i Januari helt enkelt för jag hörde av en tjej här att vi är beviljade ledigt en gång varje månad. Så, jag måste absolut ta tillvara på det!

 

Idag har vi haft en grupp på förmiddagen och sen hade vi grupp aktivitet, promenad till och från Storvik. Jag passade då på att gå på gymmet och springa samt göra lite övningar i gymmet. Sedan gick jag hem själv. Det känns superskönt nu att jag tvingade mig själv att träna. Jag mår så mycket bättre av det. Idag skulle jag egentligen ha redovisat berättelsen om mig själv men det blev ändrat och en annan person hade sin redovisning istället. Jag får redovisa på torsdag, känns så typiskt för jag hade velat göra bort det idag. Klump i magen, men jag har dock renskrivit och gjort hela redovisningen klar så det är bara att läsa rätt upp och ner. Men, klump i magen. Känner mig nervös för allt nästan nu bara för jag vet att redovisningen komma skall, men jag har känt mig mer nervös på sista tiden överlag, redovisning eller inte. Men det är sådana här gånger, då mina automatiska tankar dyker upp, om att det kommer gå åt skogen osv, som jag ska tänka om. Tänka positivt och få mig själv att se hur denna redovisning och allt annat som sker här kommer att hjälpa mig vidare. Jag försöker verkligen göra det!

 

Jag hoppas att det gick bra med operationen igår storebror, tur mamma kunde sova hos dej. Sedan vill jag säga tack till dej Ankan för att du skriver till mig här. Kul tycker jag. Kramar på er!

Joli.

 

 

 

 

 

Hej! Ja, det fungerar inte att skriva i denna blogg varje dag, men det spelar ingen roll alls faktiskt. Söndag, sista dagen på vecka ett i Januari 2014. Jag har varit troll denna vecka, vilket innebär kaffekokning på hög nivå, (vi dricker sjukt mycket kaffe här) plocka in och ut diskmaskinen och gå ut med soporna samt laga mat på lördag och söndag. Igår gjorde jag och hon som var troll med mig lax i ugn med sweetchili eller nått liknande på, också sallad till det. Sjukt gott. Idag blev det tacos. Men innan tacos intaget så åkte jag och tre till med in på byn. En tjej solade på gymmet och jag sprang på löpbandet, gud vad jobbigt det var. Men nu jäklar är det nya tag, så är det bara! Det är slut på go fikat och godis mitt i veckan. Regelbunden träning och nyttig kost står med på mitt schema nu. Och man måste följa schemat, jo så går det till här i stora huset som jag befinner mig i. Jag måste även börja komma igång mer med fas arbetet. Kämpa mig igenom allt, läka sakta men säkert. Jag brukar tänka såhär att detta bara är en fas i mitt liv, ett kapitel på fyra månader. Sedan fortsätter jag med nästa kapitel i mitt liv. Jag ska inte ge upp. Vi får ibland på gruppen papper med väldigt tänkvärda ord att lära och leva efter. Vi fick i veckan ett papper med dessa punkter på;

 

 

Man ska stå framför spegeln och säga dessa saker högt för sig själv, två gånger om dagen. Erica, en av de tre som har grupp med oss sa, av egen erfarenhet, att detta faktiskt hjälper! Att man på något sätt lurar sin hjärna att tänka dessa saker om sig själv och sin omgivning. För, detta är ett pågående arbete i huvudet. Eller vad man ska säga. Jag ska i alla fall köra stenhårt på detta! Har satt upp alla papper vi får på min garderob och just detta papper sitter på spegeln så jag som sagt ska se mg själv säga dessa punkter.

 

Jag känner mig nöjd idag. Jag känner mig glad men ändå på något sätt nervös. Tror det är det att jag håller på med fas 1, berättelsen om mig liv. Det är inte lätt alls att försöka skriva ner hela sitt liv, bra som dåliga stunder. Eller, glada och fina kapitel samt helvetes jävla jobbiga kapitel i mitt liv, kan jag nog säga. Jag har sovit jättedåligt nästan hela veckan, så många tankar som snurrar runt. Nej jag har ingen riktig ro i kroppen känner jag. Men jag ska försöka vara positiv och inte gräva ner mig i saker, som jag alltid gör. Jag ska ta det som det kommer och göra mitt bästa. Det får vara nog med besvikelse, skuld och en längtan bort från mig själv nu tänker jag. Jag ska jobba på det. Sådär, nu har jag lyssnat på Håkan när jag skrivit, så nu har jag stillat det behovet. Jag älskar Håkan Hellström om ni inte redan visste det. Jag tror han älskar mig med.

 

Jag hoppas att ni, min kära familj mår bra. Tänker på er och längtar efter er.

Joli.

 

Idag är det torsdag. Jag klev upp halv 8 i morse för morgonmötet, sen gick jag tillbaka till sängen igen och sov till kl. 12. Lunch. Byn. Grupp 13.15-16.00. Middag. slappa. kvällsmöte. Vi dukade nyss upp ost, kex , päron och melon i tv rummet, så nu sitter vi alla som bor på nedervåningen och äter det och ser tv. Vi ska se tyskungen klockan 21.00, av Camilla Läckbergs bok. Jag har känt mig ganska så lugn och nöjd idag, har varit en slappar dag och det är oftast skönt. Det blir ju självklart att jag blir rastlös många gånger med, men jag ska börja träna nu så då har jag i alla fall en grej till att ägna tiden åt. Sedan måste jag komma igång med fas 1 nu igen. Har haft en break över jul så...Men det ska nog gå bra, hoppas jag. Ganska tunga grejer dom här faserna. Sedan måste jag kolla igen hur det blir med att träffa läkare, hur jag ska fixa fortsatt sjukskrivning. Ja, hoppas att allt ordnar sig. Och syster, tack för hjälpen med försäkringskassan. Du är grym!

 

Joli.

 

 

 

 

 

Idag är första dagen på det nya året. 2014 kommer bli ett bra år. Det bestämmer jag mig för just i detta nu. Jag befinner mig fortfarande i Gävle och Storvik. Tre månader till blir jag här och jag ska göra det bästa av denna tid. Även fast det vissa dagar känns riktigt ,riktigt jobbigt att vara här så måste jag försöka att se det positiva i det hela. För, det är något positivt att vara här, det kan jag säga nu. Positivt på det sätt att jag träffar nya intressanta personer som delar med sig av sitt liv, vilket får mig att dela med. Ja, jag lär mig prata inför folk, om mig själv och om annat. Djupa saker men även lättsamma saker. Positivt på det sätt att jag får stöd till att försöka tänka framåt på det som komma skall, istället för att gräva ner mig i det förflutna. Jag kommer att få ut mycket av gruppsamtal samt enskilda samtal, där jag pressas på ett bra sätt att prata om allt det som jag stängt ute så länge för att det varit för jobbigt att möta eller inse att jag faktiskt inte mår bra. Jag känner redan nu efter att jag varit här i ca en månad att jag finner kraft  i mig själv av att klara av saker som jag annars inte skulle utsätta mig för. Jag målar alltid upp bilder av det värsta när jag möter något nytt eller när jag tvingas göra saker som skrämmer mig. Men, jag ska jobba på det, jobba stenhårt och fortsätta kämpa mig igenom det som skrämmer mig. För, jag har börjat genom att komma hit till Storvik, men det är en lång väg att vandra. Tur jag har bra skor. Vem vet, en dag kanske jag springer mig igenom allt med glädje och lugn i kroppen.

 

Jag tänkte att jag ska börja skriva i denna blogg nu. Ett inlägg varje dag. Jag vill ha kvar mina tankar och känslor nedskrivet så att jag kan gå tillbaka om en månad, tre, eller om ett år och se vart jag befann mig. Väldigt bra terapi, för mig. Skriva, skriva, skriva. Kämpa, kämpa, kämpa. Jag ska inte låta mina egna tankar bli mitt fall, jag ska låta mina egna tankar bli det som får mig att flyga.

 

Jag saknar er kära familj. Men jag hoppas att vi får ett fint nytt år 2014.