Jag känner mig instängd. I mig själv. Sitter bara på mitt rum och lyssnar på musik, kollar gamla kort, stirrar in i väggen. Jag vill inte vara social idag, men jag vill något. Ja, det är något som saknas, men jag vet inte vad. Dagarna här är så långa och det finns så lite att göra. Inget egentligen förutom att känna sig förbannat frustrerad och obekväm. Äta och röka. Vi är fyra inlagda personer här nu i helgen, är skönt. Speciellt med de personerna som jag är här med. Tre sjukt sköna killar och en kvinna som livar upp stället lite, för hon är i sin egen bubbla för det mesta. Hon har alltid en krita i handen och igår såg vi på  marken ute att det stod något i stil med  "var glad och positiv" Det var hon som skrivit det. Hon med kritorna. Det har blivit så att våran mötesplats är ute för alla som är här röker. Jag röker ju egentligen inte men nu gör jag det, för det är ute vi pratar som mest egentligen.

 

Jag kan säga att ingen av dom jag hängt med här tycker att detta är något bra system, som att man inte får den hjälp man vill ha när man behöver det, bli tagen på allvar. Att allt tar sådan lång tid, att man måste prata med så många om sig själv hela tiden och att det river sår som kanske ännu inte läkt. Att man inte får den medicin som man behöver osv. Jag förstår nu att jag inte är ensam med att vara här på avgiftning, att det inte bara är jag som är folkskygg, att det inte bara är jag som tycker att de mesta tar sådan tid. Och att det inte bara är jag som känner att höjdpunkten på dagen är när vi får äta. Tristess. Obekväm. Deppigt idag.

 

Ska följa med kvinnan med kritorna och en som jobbar här och gå ut och gå nu snart i alla fall. Andas lite ren luft och få ur sig lite av rastlösheten som jag känner!

 

Det har Annsofie sagt till mig att jag ska säga när jobbiga tankar eller minnen kommer upp.

Så, dra åt helvete för helvete, allt det som gör det svårt för mig idag!!