Tro och tvivel

Igår lördag var faktiskt en bra dag, på dagen. Jag och en av killarna spelade pingis, satt ute och pratade länge om våra liv, vad som hänt, hur vi mår osv. Senare på kvällen satt jag och två av grabbarna i soffan och bara var. Pratade, åt lite godis osv. Kände mig väldigt bekväm. Det var mysigt. Även fast jag då ville spy och skrika för jag kände av...något. Något som jag inte vill känna. Jävligt konstigt det där att försöka förklara, bara frustration. La mig vid 23 tiden i alla fall, uppe vid halv 9 i morse...Söndag;  
 
Jag känner mig instängd. I mig själv. Sitter bara på mitt rum och lyssnar på musik, kollar gamla kort, stirrar in i väggen. Jag vill inte vara social idag, men jag vill något. Ja, det är något som saknas, men jag vet inte vad. Dagarna här är så långa och det finns så lite att göra. Inget egentligen förutom att känna sig förbannat frustrerad och obekväm. Äta och röka. Vi är fyra inlagda personer här nu i helgen, är skönt. Speciellt med de personerna som jag är här med. Tre sjukt sköna killar och en kvinna som livar upp stället lite, för hon är i sin egen bubbla för det mesta. Hon har alltid en krita i handen och igår såg vi på  marken ute att det stod något i stil med  "var glad och positiv" Det var hon som skrivit det. Hon med kritorna. Det har blivit så att våran mötesplats är ute för alla som är här röker. Jag röker ju egentligen inte men nu gör jag det, för det är ute vi pratar som mest egentligen.
 
Jag kan säga att ingen av dom jag hängt med här tycker att detta är något bra system, som att man inte får den hjälp man vill ha när man behöver det, bli tagen på allvar. Att allt tar sådan lång tid, att man måste prata med så många om sig själv hela tiden och att det river sår som kanske ännu inte läkt. Att man inte får den medicin som man behöver osv. Jag förstår nu att jag inte är ensam med att vara här på avgiftning, att det inte bara är jag som är folkskygg, att det inte bara är jag som tycker att de mesta tar sådan tid. Och att det inte bara är jag som känner att höjdpunkten på dagen är när vi får äta. Tristess. Obekväm. Deppigt idag.
 
Ska följa med kvinnan med kritorna och en som jobbar här och gå ut och gå nu snart i alla fall. Andas lite ren luft och få ur sig lite av rastlösheten som jag känner!
 
"Dra åt helvete!!"
Det har Annsofie sagt till mig att jag ska säga när jobbiga tankar eller minnen kommer upp.
Så, dra åt helvete för helvete, allt det som gör det svårt för mig idag!!
 
 
 
    /J

 
 
 
 
 
 
 
 
 

13-11-02

 
 
 
 
   
  
  

Oh sometimes the blues is just a passing bird , and why can't that always be   
                          
 
 
                                             /J                                                  
 
 

Fredag. Inte fri dag.

Jag vill skrika just nu. Jag är arg och frustrerad. Är sjukt medveten om att det är helg, dessutom halloween helg. Prat på p3 om halloween. Prat om att det äntligen är fredag, wohoooo, partaj! Nej. Fredag, wohoooo, psyket!
 
Sköna grabbarna som är här frågade om jag ville följa med och käka på max och sen gå på bio nu ikväll. Jag sa; Ja. Personalen sa; Nej. Att inte få gå ut eller ha besök på fem dagar är ganska trist i längden, tro det eller ej. Jag vill bara gå på affären och köpa godis, för jag har ätit upp allt som mamma kommit med. Jag vill också gå på bio med sköna grabbar. Jag vill bara gå ut och andas.
 
Jag har nyss käkat nu i alla fall. Var jag hungrig? Nej. Måste man äta på tio minuter innan dom plockar bort allt? Ja. Jag sa innan middagen att jag ville ha theralen och lergigan för jag kände mig orolig och nervös, rastlös. Jag fick en lergigan tablett och skulle känna efter. Helvete va frustrerad jag blev. Ge mig det jag vill ha när jag känner såhär. Är ju inget "farligt" jag frågar efter, vågar juknappt fråga ens. Sånt som det dessutom är sagt att jag ska få när jag känner att jag behöver det. Fick lite theralen nu efter maten i alla fall för jag sa att jag inte kände mig bättre efter lergigan tabletten. Det var ju snällt. Men nu har dom minskat dosen på benzon också, eller vafan de nu heter, som jag tar för avgiftningen, och då blir det mer oro i kroppen! Jahaja, är ju så det går till.
 
Personalen här vill bara hjälpa men ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen, blir så otroligt frustrerad. Och vem fan äter kvällsfika 19.30 på kvällen btw? Jo vi som är här där jag är. I mitten av något. Bubblan. En bra bubbla det vet jag. Men ändå, satan i gatan. Ingenting är roligt idag.
 
"Jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans´"
Kram Joli.
 
 
 
 
RSS 2.0