Hej! Har inte skrivit på över en vecka nu. Happ, happ. Hur som helst så var förra veckan väldigt givande, vi hade bra gruppsamtal med tänkvärd info. Automatiska tankar, att vi ibland tänker negativt rent automatiskt och att vi måste försöka tänka om, tänka annorlunda och positivt istället. Skillnaden mellan skam och skuld. Vi känner i vuxen ålder bara skuld, inte skam. Skam är något som vi kan få som små, (tex om vi säger högt på bussen att en person där har stor näsa och så blir vi ned tystade, tillsagda av föräldern att inte säga så, då får vi skam)  men som inte kommer mer efter vi stigit över tolv års ålder. Efter det så går det över till skuld. Tror jag, lurigt det där, men väldigt intressant. Sedan har vi detta med att säga saker högt för sig själv, positiva saker. Jag har faktiskt sagt dom där punkterna jag skrev upp i förra inlägget, för mig själv i spegeln. Annars förra veckan så var helgen väldigt lugn. Ganska tråkig helt ärligt, jag blev lite rastlös. Vi såg dock på massa film, mest skräckisar. Bra grejer. Men jag har känt och känner än att jag inte vet vad jag har att se fram emot, jag vill ha något att se fram emot som inte är så långt bort. På så sätt skulle mina dagar bli lite lättare. Jag får planera in lite ledighet här nu i Januari helt enkelt för jag hörde av en tjej här att vi är beviljade ledigt en gång varje månad. Så, jag måste absolut ta tillvara på det!

 

Idag har vi haft en grupp på förmiddagen och sen hade vi grupp aktivitet, promenad till och från Storvik. Jag passade då på att gå på gymmet och springa samt göra lite övningar i gymmet. Sedan gick jag hem själv. Det känns superskönt nu att jag tvingade mig själv att träna. Jag mår så mycket bättre av det. Idag skulle jag egentligen ha redovisat berättelsen om mig själv men det blev ändrat och en annan person hade sin redovisning istället. Jag får redovisa på torsdag, känns så typiskt för jag hade velat göra bort det idag. Klump i magen, men jag har dock renskrivit och gjort hela redovisningen klar så det är bara att läsa rätt upp och ner. Men, klump i magen. Känner mig nervös för allt nästan nu bara för jag vet att redovisningen komma skall, men jag har känt mig mer nervös på sista tiden överlag, redovisning eller inte. Men det är sådana här gånger, då mina automatiska tankar dyker upp, om att det kommer gå åt skogen osv, som jag ska tänka om. Tänka positivt och få mig själv att se hur denna redovisning och allt annat som sker här kommer att hjälpa mig vidare. Jag försöker verkligen göra det!

 

Jag hoppas att det gick bra med operationen igår storebror, tur mamma kunde sova hos dej. Sedan vill jag säga tack till dej Ankan för att du skriver till mig här. Kul tycker jag. Kramar på er!

Joli.